Släkten är värst

» Se artikeln i sin helhet

Pulsen tar Pulsen på Stecka:
Stig-Olov Walfridson gasar igång karriären mot toppen


Stecka med sina troget målade fans Linn Nordqvist, dottern Felicia
Walfridson och Andrea Ivares Berglind.

I första numret av tidningen Pulsen får du som läsare följa med på en historia om segerglädje, hopp, förluster och stjärnstatus. Om allt från Värmlands djupaste skogar till stuntroller i stora, svenska filmer. Du får även ta del av exklusiva bilder och texter, historier du aldrig har hört förut och näradöden upplevelser du aldrig trodde var möjliga att överleva. Och så kommer det så klart att avslöjas riktigt pinsamma anekdoter.

Hur kunde en liten Värmländsk kille i blöjor förvandlas till Sveriges bästa Rally- och rallycrossförare? Här får du reda på allt från första sekunden till idag.

Vem är mannen vi tar pulsen på denna vecka? Stig-Olov ”Stecka” Walfridson!

Stig-Olov Per-Inge och Lars-Erik

En legends första år

Den sextonde november 1962 föddes en liten värmländsk ”pöjk” på BB i Torsby, Stig-Olov ”Stecka” Walfridson. Han växte sedan upp i en familj där motorer och bilar tillhörde vardagen och att motorsporten var något för honom var det nog ingen som förundrades över. I den stora syskonskaran är han näst yngst och hans två äldre bröder
– Per-Inge och Lars-Erik – är även de stora inom motorsporten.

Stig-Olovs pappa Helmer - även kallad Bärkungen efter att i flera år plockat, fraktat och sålt bär - övertog år 1966 bilföretaget Frykdalens Motor som efter årens gång döptes om till Helmia. Företaget växte snabbt till sig och försäljningssiffrorna pekade konstant uppåt. Idag är Helmia Sveriges största, privatägda volvohandlare. Helmiabutiken i Karlstad är en av landets modernaste anläggningar och används ofta i artiklar och reklamfilmer som har koppling till bilindustrin.

Per-Inge ”Pi” Walfridsson som Eva Röses stuntman i filmen Rallybrudar.

Själva motordebuten kom redan när Stecka var sju år gammal. Äldsta brorsan Per-Inge skulle köra rallytävlingen Julirundan och allt var som det skulle när han lämnade hemmet dagen innan tävlingen. Under tiden Per-Inge var borta sprang Stig-Olov och Lars-Erik ut för att provköra bilen. Lars-Erik körde för hjärtans lust och lilla Stecka kartläste glatt.

Per-Inge ”Pi” Walfridsson som Eva Röses stuntman i filmen Rallybrudar.

Två år senare, åtta dagar efter sin 18-årsdag, hade han körkortet i sin hand och fick äntligen köra bil. Men var det verkligen första gången han körde? Att han hade hunnit med att krocka sexton tidigare bilar talar väl för sig själv. Den 9 januari 1981 var det dags att bege sig ut i rallyskogen igen, fast denna gång satt för första gången Stig-Olov själv bakom ratten. Att han var talangfull var det ingen tvivel om. Redan efter fem månader hade han klassat upp sig, från C-förare till A-förare, något som i vanliga fall brukar ta minst två år, om man överhuvudtaget lyckas vill säga. Även om man är en Walfridson ger träning färdighet. Som släktens ordspråk - från dikesbotten och upp - säger så hör det till sporten att krascha och för att nå toppen måste man åka av. Stecka gav

Allt gick som på räls under våren, 1983, och Stig-Olov ledde Junior-SM när karriären var ett hårsmån ifrån att gå i bitar, närmare bestämt 27 centimeter. Under en tävling på Gotland låg dimman tät över vägarna och det hade börjat skymma. Stecka ledde tävlingen inför sista sträckan och var där för att vinna. Men så tog han en chansning när det gällde farten och åkte in i ett träd i full fart. Mellanrummet mellan tak och stolssits var enbart 27 centimeter.

Bilen efter den omtalade ”Gotlansdolyckan”.

Pistmaskinen resulterade i EM-satsning
Efter att rallycrossföraren Lasse Sällström råkat ut för en pistmaskinsolycka i Höglekardalen och skadat nacken fick Stig-Olov chansen att ta över hans bil för att delta i de kvarvarande sex EM-deltävlingarna. Alltså en ny debut - i rallycross-EM 2001.

Division 1 nästa
Kärt barn har många namn. Nu var det dags igen för ännu en debut, år 2002. Inom rallycrossen finns det fyra olika SM-klasser varav den tuffaste är division 1, även kallad: "kungaklassen". I "värstingklassen" tävlar landets bästa - galnaste är också ett bra ord - förare på en och samma bana. Poängen är att komma först i mål, utan att puttas av den kuperade banan.

När Mitsubishi lade ner rallysatsningen kände Stig-Olov för att satsa stort. En WRC-bil började byggas och 2005 var tävlandet i full gång. Bland annat vann han SM-deltävlingen i Sandviken. Förvånande? Knappast!

Älgjakt under Svenska Rallyt
Den 14 januari 2006 fick rallykarriären ett dramatiskt slut. Det var andra dagen i Bergslagsrallyt och Stecka ledde stort Ungefär 1,5 mil in på sträckan "Björnjägarn" krockade Stig-Olov med en älg - i 149 km/tim. Han själv hann inte tänka något utan märkte bara smällen, medan kartläsaren Lars Bäckman såg älgens huvud tryckas mot vindrutan.

Den avskalade,”älgdränkta” rallybilen.

Älgen sprängdes - ordagrant - och det var blod, avföring, hår etc. precis överallt. Bilen demolerades totalt och takets skalades av som en öppnad konservburk. Kartläsaren klarade sig helt utan skador medan Stig-Olov spräckte en ryggkota, fick en medelsvår blödning på hjärnan och extrema smärtor i höger ben - efter den kraftiga inbromsningen. Hade inte stolen sänkts inför tävlingen med

En oförglömlig seger Trots sina skador hyrde Stig-Olov en bil och deltog i EM-deltävlingen i rallycross på hemmaplan i Höljes- Samma år började han och hans mekaniker bygga Sveriges första Renault Clio div. 1-bil och året därpå satsade han enbart på rallycrossen. 2009 vann han alla SM-deltävlingar och även EM i Höljes.

Stig-Olov i full attack under EM i Höljes.

Segerdans på taket efter Höljessegern.

Pulsen tar pulsen på Stecka
Stig-Olov Walfridson, 47 år, bosatt i Värmland, fyrbarnsfar, VD för Helmia Motorsport, servicechef på Helmia, rally- och rallycrosslegend.

Hur många gånger har du varit Svensk mästare egentligen?
- Jag har vunnit Svenska Mästerskapet elva gånger. Sju gånger i rally och fyra gånger i rallycross.

Efter alla dina vinster, vilken seger har varit din största?
- Segern i Höljes förra året! Det har alltid varit en dröm, ända sen jag var liten, att vinna på hemmaplan.


På tal om det, vilket har varit ditt bästa motorsportminne?
- När jag vann Svenska Rallyt 1991. Det var min första VM-seger, och att den skedde på hemmaplan gör inte saken sämre.

… och det värsta?
- Det var när jag "ramlade" av vägen (skrotade bilen reds anm) i Svenska Rallyt 1992. Bilen var helt ny och hade bara gått 113 mil och teamet hade lagt ner mycket tid. Så därför kändes det extra jobbigt att tvingas bryta. Älgkraschen är också ett av mina värsta minnen, men det var inte mitt fel. Älgen bara kom! Det gjorde ont

Förutom motorsport, vilka intressen har du mer?
- Snö- och vattenskoter. Sen är ishockey ett annat intresse jag har. Jag brukar gå på så många Färjestadmatcher jag hinner med.

Du reser ganska mycket, vart går drömresan?
- Det måste vara en kryssning till Karibien.

Vad är det absolut konstigaste som har hänt dig?
- Det måste ha varit där jag träffade min Webmaster Maria Berglind! säger Stig-Olov med ett skratt.

Vad är ditt absolut pinsammaste minne?
- Det var under VM i Finland 1985. Enligt en regel måste man ta med sig tävlingsbilen när man lämnar in tidskortet. På sträcka 5 gick turbomotorn varm och topplockspackningen gick sönder. Vi skulle aldrig hinna laga den utan att komma för sent till tidkontrollen. Då kom min kartläsare, Gunnar Barth, på att han kunde ta privatbilen. Han stannade en bit innan tidkontrollen och gick för att få kortet stämplat. Sen fortsatte vi rallyt som om ingenting hade hänt.
Nästa morgon ringde domarna och sa att vi skulle infinna oss i domarrummet inom 15 minuter. Där undrade de varför det tagit så lång tid mellan ankomsten till sträckan och starten. Vi erkände vad vi hade gjort, vilket domarkåren inte gillade. Efteråt kom en av domarna fram till oss och sa: "Det var ett bra försök, grabbar."

Redaktören spekulerar
Det finns många talangfulla personer i världen, Europa, Skandinavien och Sverige. En av motorsveriges största talanger är - enligt mig - utan tvekan Stig-Olov Walfridson! Han nådde toppen under otroligt kort tid och har vunnit några av Sveriges största tävlingar i både rally och rallycross.

I alla sporter förekommer olyckor, och att motorsporten skulle vara mer olycksdrabbat än t.ex. slalom eller hockey är bara trams. Säkerheten i bilarna är överlag väldigt hög, men chansen att skadas allvarligt finns alltid. Det är två av Steckas krascher som jag reagerar extra starkt på: Gotlandsolyckan där det skilde 27 centimeter mellan stolssits och tak och den sanslösa älgkraschen.

Älgolyckan skulle man nog kunna beskriva som något av det mest unika sätten att döda en älg på. Att köra på den i en så pass hög hastighet att den sprängs, hur många har gjort det? Men det är inte det som jag funderar på om kvällarna, det är vad älgen egentligen tänkte. Om den ens hann tänka något. Jag själv skulle nog bli ganska brydd om jag är ute på en lugn promenad i skogen och det helt plötsligt kommer en WRC-bil i 150 km/tim och kör på mig. Tyvärr är det en fråga som jag aldrig någonsin kommer att kunna få ett svar på.

Men det är inte den enda saken jag spekulerar över när det gäller Stecka. Jag undrar ofta över om han hade varit där han är idag om han hade vuxit upp i en annan familj. En familj som hade ett genuint intresse för dans istället för motorsport. Både uppväxten och arv har en stor betydelse, och i familjen Walfridson är det troligen en blandning. Kanske har de "motorer" inskrivet i en kromosom.

Skulle jag räkna upp alla som håller på med motorer i deras släkt skulle det täcka ett helt A4-papper. Bland annat Stig-Olovs brorsdotter Pernilla - som är gift med den internationella rallystjärnan och världsmästaren Petter Solberg - har varit en av Sveriges bästa, kvinnliga rallyförare.

Nej, jag kommer bara fram till en sak: Denna släkt är något ut över det vanliga.


Petter Solberg med frun Pernilla Solberg (fd. Walfridsson) och
Stig-Olov Walfridson.


Ett skolarbete av Andrea Ivares Berglind, Anders-Olofskolan 9A

» Se artikeln i sin helhet

Till Toppen